För drygt 22 år sedan hade vi ett rum hos er i 3 månader och evigt tacksam för att ni fanns då och finns nu.

Min son Hannes var 1,5 år när han fick livshotande leversvikt. Hannes var för sjuk för att bo på Ronald McDonald Huset men vi gick väldigt ofta dit så fort det funkade. Hannes sa han ville gå hem när han var på sjukhuset och menade då Ronald McDonald Huset.

Den stöttning och andrum vi fann där går inte beskriva och fastän det var så längesedan blir jag tårögd för allt fint ni gör för dessa sjuka barn. Rummet gjorde också så vår familj som bodde 70 mil bort hade möjlighet besöka oss under trevligare former. Hannes lever var så dålig att det gick ut akutlarm i hela Europa efter en ny, men man hade ingen lycka att få tag i en lever och oron var så hög. Men ett mirakel skedde och vår barnläkare Antal sa det var ett under att han klarade sig. Hannes lever återhämtade sig! Vi är evigt tacksamma för Antal och all personal på dåvarande avd 68, de är verkligen guld!

På många av bilderna sitter Hannes i vagnen, där han alltid ville sitta. Han sa alltid: “Åka vagn!” och pekade mot dörren. Vi tror att han tänkte att han då kunde få åka bort från sjukhuset. Den där vagnen och Ronald McDonald Huset var hans frizon och trygghet från alla behandlingarna.

Vi fick göra många kontroller i ett antal år efter och nu är han så gott som friskförklarad. Det känns som vi vann högsta vinsten – och han lever nu ett normalt liv med en frisk lever.

Tack för att ni finns och vilket jobb ni gör
Hälsningar Åse, Hannes mamma