10 jun Familjen Mathson
Familjen Mathson
“Vi kände oss aldrig ensamma fast vi var så långt hemifrån”
Första gången vi kom till Huset var år 2008. Vår Liam, då 8 månader, hade fått den sällsynta sjukdomen metylmalonsyremi. Det är en komplex ämnesomsättningssjukdom som gör att kroppen inte kan bryta ned vissa proteiner och fetter. När de ansamlas i kroppen bildas den giftiga syran metylmalon i blodet, och höga halter kan bli livshotande. Sjukdomen medför även att njurfunktionen försämras. Ingen på hemsjukhuset visste något om denna sjukdom och vi blev remitterade till Karolinska US i Huddinge, 26 mil från vårt hem i Kisa.
Åren som följde innebar frekventa sjukhusbesök i Huddinge och vi bodde ofta på Ronald McDonald Hus. Vid en rutinkontroll på njurarna år 2010 upptäcktes ALL (akut lymfatisk leukemi). Vi som trodde att vi skulle få åka hem blev kvar i 10 veckor på sjukhuset. Jag och Liams pappa Magnus ville inte lämna Liams sida och under de 10 veckorna sov vi båda två på sjukhuset med honom. Personalen och alla runt omkring blev vår familj, de var de enda vi hade då. Att vi lärt känna så mycket underbara människor kommer för alltid betyda allt. 10 år senare kan man träffa samma personal igen och de kommer ihåg oss. Vi kände oss aldrig ensamma fast vi var så långt hemifrån.
Nu är det 2021, två njurtransplantationer och en levertransplantation har hunnits med. Vi åker fortfarande till Huddinge, och till er. År 2011 kom Liams lillasyster Leah, och hon är ju mer eller mindre uppvuxen i sjukhusmiljö. Det kan bli tal om en tredje njurtransplantation – framtiden är såklart oviss. Men just nu mår vi bra!
Ronaldhuset är vårat paradis, vårat lugn. Hit kommer man och känner direkt värme och gemenskap. Hotellkänsla fast man kan städa, laga mat, tvätta och så är det så rofyllt. Barnen älskar er och ni är vårat andra hem.
Tack för att ni finns.
/Mamma Catrin
