Sara och hennes mamma

“Jag minns tiden vi bodde hos er som en lycklig bubbla som står ut i en barndom som på många sätt präglades av en förälders sjukdom och bortgång.”

Jag och min familj bodde hos er 1996/1997. Kanske tidigare än så men jag minns inte riktigt, jag var inte så gammal då. Det var inte för att jag eller mina syskon var sjuka som vi bodde hos er, jag fick berättat för mig att ni gjorde ett undantag för oss. Min mamma var svårt sjuk i leukemi och fick behandling långt hemifrån, och för att vi ändå skulle kunna få träffa vår mamma och ibland bo med henne åkte jag, mina syskon och pappa och bodde hos er på Ronald McDonald Hus periodvis. Jag har ett tydligt minne av hur vi firade min födelsedag hos er, och att jag fick det gosedjur jag drömt om: en stor hund. Jag stannade kvar med mamma efter att resten av familjen åkte hem, och jag minns att jag och mamma hade väldigt kul; bl a sydde hon kläder till mina Barbiedockor. Det där gosedjuret följde också med mig på min första dag i skolan.

Jag och min familj bodde också hos er när vi fick säga hej då till mamma, när hon inte hade så långt kvar. Jag minns att jag vaknade i ett av era rum, att min moster satt hos mig och berättade att mamma hade gått bort. Jag har många fina minnen ifrån våra vistelser hos er, och ett fotoalbum med bilder från vår tid hos er som min fantastiska pappa satt ihop. Jag är som vuxen oerhört tacksam för att ni lät oss vara tillsammans som familj ända till slutet. Jag minns tiden vi bodde hos er som en lycklig bubbla som står ut i en barndom som på många sätt präglades av en förälders sjukdom och bortgång.